Idag är en sån dag där jag funderar mycket och känner mig rätt nere.
Jag funderar över framtiden, döden, livet, glädje och sorg. Jag funderar över vad som är värt här i livet, vad jag vill åstadkomma med mitt liv. Vad är lycka? Vad behöver jag för att må bra? Och hur kommer jag dit?
Jag har börjat inse att jag har ganska svårt för att ta beslut och att chansa ibland, så jag måste bara komma på ett sätt att våga släppa kontrollen och bara låta saker ske, även om jag har blivit bättre på det.
Ingenting här i livet är beständigt och det måste man komma ihåg.
Tänker efter själv, känns inte allt som vi gjort i det förflutna som en dröm idag? Vännerna du växte upp med, favoritplatser du hade som barn tex.
Allting förändras ständigt: löven på träden, bara ljuset undertiden du läser det här, årstider, celler i kroppen dör hela tiden, vårt humör, livet. Vi är obeständiga och vi kan inte peka på något beständigt eller varaktigt. Allt vi har är nuet.
Så varför lever vi, eller jag kanske ska prata utifrån mig själv. Varför lever jag som om saker var beständiga? Som att jag kunde gissa mig till hur morgondagen kommer vara. För allt vad jag vet så skulle det här kunna vara min sista dag i livet.
Så jag måste släppa det förflutna, sluta leva i framtiden och alla fantasier som det faktiskt är och lära mig att leva i nuet.
Vilket är lättare sagt än gjort!
Erica Lindholm 