Ja, då får vi se om vi kommer fram till något ang rygg och mage. Att det är neurologiskt känns mer och mer sannolikt för mig, kanske att det är fler saker än en som påverkar allt.
Nu kör jag och Peter Drugge ett tag och ser om det blir någon skillnad annars får jag även gå vidare till en ryggspecialist på Lidingö.
Idag var jag med mormor och kollade på en valp till henne. Det var små bollar som sprang runt överallt och jag som vanligtvis inte blir så charmad av små hundar blev lite småkär i en av dom. Hon var så jäkla cool, inte rädd för någonting och kom och kröp ner i mitt knä och där låg hon och chillade hela tiden, passade mitt mode perfekt.
Men efter nyår kommer mormors nya lilla monster.
Det var sjukt jobbigt att lämna Elvis hos veterinären på morgonen, han så kärleksfulla ögon som ser igenom än.
Dagen gick väldigt långsamt och jag satt och väntade på att få samtalet om att allt hade gått bra, när halva dagen hade gått blev jag ännu mer orolig och undrade varför ingen hade ringt än. Sen vid tre ringde dom ÄNTLIGEN och talade om att allt hade gått bra och att jag kunde få hämta honom. Det var en lättnad kan jag säga.
Kom dit och han var så glad och kärleksfull mot allt och alla och självklart älskade personalen honom, jäkla charmtroll.
Ut i det äckliga vädret och det var då jag märkte hur seg han var, tog oss hundra år att gå från roslagstull ner till rådmansgatan t-bana, han orkade inte ens bry sig om andra hundar.
Trodde han skulle komma hem och däcka direkt men icke, då var det dags att leka varvat med mys i famnen.
Av någon anledning så var han ovanligt pigg och glad i morse så det kändes väldigt bra!
En annan sak, tack o lov för försäkring! Det är inte lite saftiga summor. 470:- för att han ska ha en plats över dagen?
Oh my, man kan säga att han är som ett fint vin?
Erica Lindholm 